Min trädgård i Vilan - och andra sköna upplevelser

söndag 6 april 2025

Nu är jag riktigt nöjd!

Jag har gått i 100 dagar i streck, dvs. varje dag, ca 4,5-5,5 kilometer. Jippi!

Nästa mål i stegmäraren är enligt mig lite för högt uppsatt. Det kunde räcka med 150, men vi får se....

Vi har varit i farten sen klockan 8.

Intressanta besök i förmiddags, lunch på en trevlig restaurang och sen hos frissan. Hon har alltid så fint även utanför salongen....

På kvällen blev det jättegod middag med grillat, potatis, sallad och efterätt. Barnen lekte fint ihop.

Vid tiotiden var vi tillbaka och la oss nästan direkt. En händelsefull dag; nu kommer vi att sova gott.

Vilken soluppgång vi fick uppleva!

Trots ett smutsig ruta, var synen helt magiskt, bland de vackraste jag har sett.

Det här blir en toppen dag!

Nu har min ena novemberkaktus fått fnatt igen: Den har börjat blomma- i april.

Den "rätta" månaden var den översållad av blommor. Nu har den en enormt stor och ståtlig blomma.

Nu har säsongen börjat: Jag åt första lunch- efterrätten i växthuset.

+16* första april! Jag vattnade blommorna och tog fram alla blomfrön, som ska sås i krukor så småningom.

Det ska bli 20* på torsdagen! Och sen kallare igen...

Ingen har försökt lura mig idag, 1.april, i alla fall inte vad jag har märkt.

I tidningen var däremot ett roligt aprilskämt: Uppsala slott skulle flyttas ner till Siviatorget.

Där, nästan mitt i centrum, revs för ett par år sen en stor byggnad. Sen dess har tomten stått tom, med staket runtom.

Det irriterar många, bl.a mig. Otroligt fult! Jag läste artikeln, men fattade efter några meningar, vad det hela handlade om.

"Konstmuseet flyttar ned till stan.

Kan hela Kiruna flyttas ska vi väl kunna montera ned ett gammalt slott." 🤣

April, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill.🦈

Eller som man säger på finska:

Aprilliä, aprilliä, syö silliä, juo kuumaa kuravettä päälle.

Man är inte en sill, utan man ska äta sill och dricka varmt, dyigt vatten till.

Igår förvandlades platta Uppland till ett berglandskap.

De täta mörkblåa molnen såg igen ut som Jurabergen i Schweiz. Det har inte hänt på länge.

Trevligt kvällsnöje och ett sätt att drömma sig bort, när man kom hem från en kompis.

Sunnerstaåsen vid solnedgång - mer realistisk syn.