En anhörig somnade in i morse.
Vi hann ta farväl. Två av oss var hos honom en halvtimme innan.
Jag ser det så här: Han såg dem, kände igen deras röster, visste att alla hade varit där - och släppte taget.
Hans milda sätt, snällhet och underbara naturfoton och vykort finns kvar som ett vackert minne, när han nu svävar nånstans ovanför molnen.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vadän som kommer på...
Vila i frid, R.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar