Ljuva susande milda västanvind
kom och svalkande smek min bleka kind !
O, sänk dig ned invid min veka fot !
Ack dröj, o dröj hos mig,
tag nu min sista suck emot.
O, hur jag längtat att sprida min doft till envar,
prisa min skapare god
med den vällukt jag än har kvar.
Snart är den slut min korta tid
och jag böjer mitt huvud så sakta, så sakta
att dö, vit såsom snö,
stilla slumrande in i frid.
.........
(Ur Konvaljens avsked, mammas och pappas bröllopsvals)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar