Sjuksköterskan lovade berätta för honom att jag var på väg- och han väntade på mig innan han gav upp...
Vi kom med sista flyget, som landade kl. 0.30. Min man bestämde sig i sista minuten att han skulle med.
Jag sjöng pappas bästa sånger, pratade med honom och smekte hans hår.
Han orkade bara nicka lite. Han somnade senare fridfullt in.
Jag är så glad och tacksam för hans långa liv och vår fina relation.
Vi minns alla hans roliga talessätt, våra utflykter och små fester.
Han var en underbar morfar med tid och tålamod.
Han var oerhört stolt över sina barnbarn - och sina barnbarnsbarn varav det yngsta fick hans namn för bara fyra veckor sedan.
Jag fäller tårar- och ler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar