Jag har en vän, som har sin familj i Kenya. Hon jobbar och sliter och skickar regelbundet pengar till sina föräldrar. Det är ju inget nytt; miljoner människor gör så.
En dag pratade vi om gamla mobiltelefoner. Jag har inte ens reflekterat över att någon skulle behöva min 4-5 år gamla telefon, när jag byter till en ny. Jag byter sällan, mina är verkligen "urgamla".
Hon nämnde en familjmedlem, en tonåring, som hade fått ett stipendium för att kunna börja på college. Ingen telefon där inte, det är en lyxvara.
Skamligt nog tänkte jag just då att ingen tonåring vill ha min gamla. Hon försäkrade att det skulle massor av tonåringar vilja ha, inte i Sverige kanske, men bl.a i Kenya.
Telefonen tömdes, lades i originalförpackningen med allt som ingår. Jag köpte ett smålöjligt I love Stockholm-t-shirt och skrev ett julkort. Någon som åkte dit, tog paketet med sig.
Efter en vecka fick jag ett Whatsup-meddelande. Telefonen kom som en julklapp och hen var fullständigt överlycklig och tackade hur många gånger som helst.
Och jag har lärt mig nåt: Tänk utanför boxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar