Min mamma och min faster blev vänner med en tysk familj innan jag och min kusin föddes.
Den vänskapen pågick i flera årtionden och slutade med sonens bortgång för elva år sen. Vi träffades regelbundet, fast avståndet är stort.
Idag körde vi förbi sonens gamla hus och jag kunde inte låta bli att ta en titt på det. Pratade också med grannen, som kände familjen väl. Nostalgi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar