Tidigare träffades vi och fyra andra, en eller två gånger om året och åt middag. Efter pensioneringen flyttade hon och hennes man till Saltsjöbaden och träffarna blev färre, fast vi höll kontakten.
Hon är trots sin ålder en riktig krutgumma, frisk som en nötkärna och lika rolig att prata med som tidigare. Hon minns allt.
Vi skålade med Kullamust i växthuset, tog en liten Limoncello till kaffet och kakorna, promenerade och åt middag,
Sen skjutsade vi henne till Stockholmståget. Jag är överlycklig för att jag fick träffa henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar