Keramikfat

För snart fyra år sen började jag med keramik. Efter en stor förlust behövdes något nytt i mitt liv.

Jag hade gått på keramikkurs för länge sen, men livet - och andra intressen kom emellan.

Att knåda lera är ett bra sätt att varva ner. Lite som mindfullness.

Efter en stressig dag finns helt plötsligt lugnet där och man tänker bara på vad man ska skapa och vilka glasyrer man ska välja.

De flesta i min keramikkurs bekräftar detta.

Jag brukar gå på kvällarna, 2-3 gånger i månaden. Vi har den fantastiska möjligheten att välja helt fritt!

Ibland tänker jag att jag inte har lärt mig ett dugg under dessa år, men när jag jämför med de första sakerna jag tillverkade, är mina krukor, fat, skålar och muggar mycket jämnare och finare nu.

Och det är ändå inte det viktigaste utan det är själva skapandet, som ger de härliga lyckokänslorna.

Mina fat och krukor på väg till brännugnen.

Lövfaten och muggarna är glaserade.