”Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls.”

”Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls.” (Alfred Lord Tennyson)

Pappa blev sämre i fredagskväll och fördes till intensiven. Jag flög till Helsingfors kl. 6.55 på lördagen och satt vid hans bädd hela dagen.

En av hans grannar (som jobbar utomlands men var hemma ett par dagar ) råkade ringa just då och fråga hur det var med honom. Hon kom med detsamma och höll oss sällskap en halv timme.

Många tankar snurrar i huvudet vid såna här tillfällen: Att ligga på sitt yttersta utan att ha sina barn, barnbarn, andra anhöriga eller vänner runt sig är absolut värsta skräckscenariot för mig.

Jag är familjekär och hatar bråk mellan syskon och mellan barn och föräldrar.

Jag har älskat och är beredd på att förlora fast det är jättejobbigt.


Pappa är av segt virke och klarade den här pärsen också och flyttades till en vanlig sjukhusavdelning i lördagskväll.

Han orkade t.o.m grimasera när min man sa att Sverige vann över Finland i ishockey. :)