Trött, slut, ledsen, ont i både ryggen och själen, men jag åkte till mitt tisdagsjobb i alla fall i hopp om att kunna koppla bort de ledsna tankarna ett litet tag.
Hade det varit bättre om jag, som ingift faster inte hade gått på begravningen igår? Jag tror inte det.
Ska jag inte tänka på min kompis sen sjutton år tillbaka, som plötsligt togs ifrån oss? Det är omöjligt. Jag försöker förstå, men hittar inga svar.
Jag jobbade kortare tid än jag brukar på tisdagarna, grät en skvätt, fick kramar, sympati och en chokladask, när jag åkte hem.
Resten av dagen har jag vilat med en värmekudde under ryggen. Hoppas att nattsömnen blir bättre än den har varit de senaste veckorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar