Min farmor bodde tre år av sitt liv i New York.
De åren präglade henne mycket.
Hon blev en stälvständig kvinna i ett samhälle där flickor hade sin far eller bror som förmyndare tills de gifte sig och deras män tog över den rollen. Jag pratar om Norden!
Hon blev duktig kock och lärde sig engelska.
Hon blev van vid alla nymodigheter som kom till vår gudförgätna del av världen mycket, mycket senare.
När hon gick bort, slängdes en del av hennes dagböcker. Men ett visst brev gav mig tillräckligt med ledtrådar för att kunna hitta platsen hon hade sin anställning nummer två.
När vi var i New York förra veckan ville jag se gatan där hon hade bott. Husnumret framgick inte av hennes brev.
Väl där fick vi hjälp av en granne som visade vilka hus som var så pass gamla att de hade funnits då hon bodde på gatan.
Resten fick jag överlämna åt fantasin. Det var lite magiskt att gå på "hennes gata" och drömma sig till försvunna tider.
Jag lämnade två stenar från hennes sista gårdsplan på en mur någonstans i "hennes amerikanska dröm" i New York.
Något mycket märkligt hände på hemvägen:
Vi hade åkt med taxi till "farmors gata" men när vi skulle tillbaka hittade vi ingen men såg däremot en busshållplats i närheten.
Klockan 19.20 skulle det gå en Express Bus som skulle till västra Manhattan. Bussen kom men det visade sig att vi skulle ha en Prepaid Ticket; några biljetter såldes inte på bussen.
Av någon anledning lät bussföraren oss ändå åka med. Ingen annan klev på bussen. Vi satt och pratade med honom hela vägen till Manhattan.
Han körde oss till Upper Midtown på östra sidan av Manhattan, några hundra meter från vårt hotell och vägrade att ta betalt för resan! (Fast det han fick ändå)
Detta kan väl bara hända i New York!?
Vi besökte också Museum of the City of New York för att kunna se lite gamla bilder från farmors tid.
Sista dagen hittade jag två bra böcker: The Historical Atlas of New York och New York- then and now med bilder och gamla kartor.
