Jag har en lista på saker som behövs till lilla gästrummet, som jag städar och förvandlar till ett användbart och snyggt rum. Hittills har det varit ett stökigt arbetsrum.
Idag hittade jag en perfekt tidningskorg dit.
I kväll såg jag dokumentären om Maija Isola (1927-2001) på Fyrisbiografen.
Otroligt intressant om hennes liv som konstnär och designer för bl.a Marimekko-tyger.
Fast jag trodde att jag visste en del om henne, upptäckte jag mycket nytt. Att hon bodde långa perioder i Paris, USA och Algeriet hade jag ingen aning om.
Regissören Leena Kilpeläinen hade gjort ett jättejobb med att få fram hennes bilder, filmer och vykort från den tiden. Man fick också veta hur och varför många av hennes mönster skapades.
Promenad genom Uppsalas gamla stadskärna en regnig kväll:
Domkyrkan och Saluhallen
Upplandsmuseet
Borgen
Domkyrkan och Gustavianum
Universitetet
I morse fick vi värmländska lunchgäster. Vi träffades senast i oktober och hade mycket att prata om.
De gillar finsk design, så bl.a Marimekko- servetter är ett måste när de besöker oss.
Vi hann också med en skogspromenad innan de startade sin tre tmmars resa hem.
Jag rensar i hyllor och skrivbordslådor. Mycket hamnar i papperskorgen.
Riktigt intressanta fynd dyker upp: Jobbansökan, brev från gamla vänner, ett gulligt glasunderlägg, som jag har köpt i Brighton och aldrig använt (låg i originalpåse) osv.
Tyvärr tar det lite tid, när jag samtidigt ska undersöka allt, men det är ju en dykning ner bland gamla minnen. Det får ta tid.
Jag har läst ovanligt mycket under december-januari. Är inne på min sjunde bok på åtta veckor.
Dessutom har det blivit en del lingvistiska avhandlingar, som jag har behövt titta på för att komma vidare i mitt arbete.
Böckerna har varit superbra. Ingen av dem har lagts åt sidan. Tommi Kinnunens Pimeät kuut var fascinerande; jag såg alla platserna, byggnaderna och personerna framför mig. Han beskriver allt så utförligt.
Jenny Fagerlunds Den sista adventskalendern var rolig och lättsam julläsning.
Anna-Lena Laurèns Sammetsdiktaturen har jag inte läst klart än. A-L är korrespondent för DN och Hufvudstadsbladet. Hon skriver otroligt intressant, den hör gången om Ryssland.
Jullovet blev ett läslov för mig.
Nu har vi ätit "bröllopsmiddag" med vänner som gifte sig för två månader sen.
Min man stod för maten, jag för dukningen och efterrätten.
Vi pratade gamla minnen och om nya planer. De glömde kvar några saker här. Vi får köra förbi dem imorgon....
Det är städat, bordet är dukat, maten på g. Jag hann gå på manikyren som planerat. Min man stryket gardiner... Kors i taket.
Nu behöver jag bara tvätta håret och ta fram finkläderna. Gästerna kommer om en timme.
Nu skiner solen som på våren. Tyvärr tar Blå timmen slut just innan de är här.
Äntligen! Idag firar vi ett brudpar, som gifte sig borgerligt efter 30 års betänketid i slutet av november.
Vi kunde inte vara med på vigseln eller middagen efteråt, för min man var sjuk, men nu tar vi igen skadan och firar de "unga tu".
Förberedelserna började i går. Handlade mat och tulpaner, som matchar dukningen. I skåpet hittade jag jättesöta tyska servetter med Love och hjärtan på. De passar väl utmärkt?
Idag sköts det salut 100 gånger: klockan sju på morgonen och mellan ett och tre på eftermiddagen.
Jag vet att många trodde att kriget hade brutit ut, när de hörde de första kanonskotten. De hördes tydligt ända hit, fem kilometer bort.
Morgonens skott sköts från Uppsala slott och eftermiddagens från universitetet. En gammal tradition för att hedra dem som har tagit doktorsexamen vid Uppsala universitet.
Solen sken idag. Hopp om våren.
När alla våra morgonbestyr var klara och to-do-listan tom, gick vi till Lilla Djurgården och njöt av en skön promenad
Det är januari, men vi drömde om vitsippor och värme.
Jag skuttade ur sängen i morse och fixade alla punkterna som fanns på min to-do-list. Det bestämde jag igår.
De var inte många, men de hade funnits där några veckor och stört mig enormt. Har hela tiden prioriterat bort dem.
Fast jag annars är en doer, finns det då och då liknande saker på min lista. Det kallas prokrastinering, att skjuta upp saker och ting. Jag är inte den enda i världen som lider av det. Men som sagt: Nu är listan tom. Det var väl inte så jobbigt!
På lördagen blir det nymåne. I kväll lysste den tunna skäran ovanligt starkt, tillsammans med stjärnorna runt omkring.
Nu är det tydligen ett optimalt tillfälle att planera och sätta igång saker. Jag ska testa dvs fortsätta. Har varit väldigt på hugget de senaste veckorna.
I IKEAs julkalender gömde sig två stycken presentkort. Jag norpade åt min mans och min kompis presentkort också. (Hon hade inte kunnat använda sina i Finland.)
Med dem har jag köpt allt möjligt smått och gott: en matta, en mörkläggningsgardin, en "present" till tvååringen (storasyster fyllde år, hon skulle också ha nåt) och tulpaner.
IKEA är bäst - och dessutom nästan vår närmaste affär!
Jag har alltid så himla roligt på torsdagsjobbet. Tiden flyger i väg.
När vi slutade i kväll stod vi och pratade och skrattade och ingen ville gå hem. Så ska det helst vara!
Jag fick en beställning på en lila och en rosa säng till dockor och skogsfamiljer.
Borra hål för benen var väl det svåraste momentet. Fick också måla dem många gånger. Hoppas att de duger åt små fröknarna.
Dagens jubilar hade tre önskemål, när jag hämtade från förskolan idag:
Besök på konditoriet
Besök på konsthandeln
Köttfärssås och spaghetti till middag
De var lätta att genomföra. Hon fick välja kakor och bullar, titta på konst och köpa akvarellpennor, -papper och penslar.
Sexåringen satte i gång att måla direkt när vi kom hem- och var väldigt nöjd.
Det här är mycket märkligt: För två veckor sen intervjuades jag i radio. Idag var det dags igen.
När jag kom till jobbet, var Sveriges radio där och gjorde ett längre reportage.
Det är inte så att jag erbjuder mig att ställa upp för en intervju. Jag jobbade som vanligt, då reporten dök upp och frågade om hon kunde ställa några frågor till mig också.
Det fick hon, för ämnet intresserar mig mycket, men varför blir det så här?
De båda intervjuerna handlade om vitt skilda frågor.
Jag tittade ut i morse och konstaterade att vädret hade slagit om.
Knappt nån snö kvar, ingen rimfrost, inget vitt. Brun sörja och kala träd.
Ut skulle jag i alla fall. När min man ledsnade, gick jag en runda till. Fick snabbt ihop mina fem kilometer och behövde inte frysa heller.
I morgon skickar jag i väg ett paket till Kenya. Två fina mobiler, hygienartiklar och Fazers godis till en femtonåring, som går på college- och till hans familj förstås.
Jag gissar att han kommer att bli både överraskad och glad.
Det är nuförtiden inte så ofta jag går upp före åtta, men idag blev det så och jag gick en runda redan vid tio.
Frost på träden, allt var vitt förutom himlen, som hade lager av olika gråa och blåa nyanser.
Den här minnesbilden vill jag ha i huvudet, nästa gång när jag påstår att jag inte tycker om vintern.
I eftermiddags åkte vi till Alunda på sexårskalas. Födelsedagsbarnet hade designat tårtan själv och hade helt plötsligt blivit en stor tjej.
Högsta önskan, en ipad fanns i ett paket och allt möjligt annat också från önskelistan bl.a lego.
Hon grattades med många visor, en vals och födelsedagssånger på svenska, finska, engelska och franska. Stackars barn 😂!
