Min stegmätare håller koll på mig! Nu fick jag ett meddelande att jag har varit väldigt duktig och nått mina stegmål 35 dagar i rad. Bravo!
27/12 hade jag tydligen slarvat sist. Jag ska försöka bättra mig, jag lovar.
När jag tänker efter så har jag väl aldrig lyckats nå målet varje dag under en hel månad. Det brukar bli 26-28 gånger per månad; jag kräver inte mer av mig själv. Men nu säger jag Grattis för den fina prestationen.
Min man ligger fortfarande på sjukhuset, sedan tio dagar. (Var en dag hemma emellan)
Börjar bli lite trist här. Man kan ju inte bjuda hit folk heller och jag kan inte hälsa på någon. Coronaspridningen är som värst just nu. Experterna tror att kulmen nås nästa vecka.
Jag gar gått en runda, plockat nedfallna grenar, skrivit en novell, städat en timme, tränat, värmt mat, som jag hade lagat redan i lördags i fall det skulle bli strömavbrott pga stormen Malik.
Nu blir det läsning. Hoppas på lite mer aktiviteter imorgon.
Det kom ingen snö i natt, fast väderleksrapporten hade lovat det. -3*, någon centimeter snö på marken och blåsigt var det när jag gick min promenad.
Fick lite Frostmofjället-känsla, när jag gick i skogen och plockade nedfallna grenar till öppna spisen. När de har torkat, blir de perfekta ved att tända eld med.
Min man ligger fortfarande på sjukhuset. Väldigt tyst i huset. Jag fortsätter med min städning i lugn och ro.
Ikväll deltog jag på Skapa rutin för återhämtning och Yin yoga, som Fridaylab anordnade på zoom.
Yogainstruktören var Amanda Backholm. Det var verkligen jätteskönt och välbehövligt i situationen jag har just nu.
Försökte blunda och lyssna på hennes lugna röst, fast kroppen hade helst velat kräla runt på golvet. Det ryckte både här och där, men till slut gav jag väl upp.
Började se små vita bokmärksänglar på mörkblå bakgrund och tog det som ett gott tecken på ett försök till avslappning.
Min man stannar på sjukhuset till imorgon. De blev inte klara med alla undersökningarna idag. Han är vid gott mod. Det kanske delvis beror på att Sverige fick guld i handboll, vem vet.
Jag var fast besluten att inte gå ut idag efter jag hade skjutsat min man till sjukhuset. Minusgrader och orkanvindar är inte min grej.
Men vad gör man inte för att få ihop sina steg!
"-2*, känns som -10*, snöfall, kulingvarning" meddelade min telefon vänligt.
Jag tog på mig min varmaste jacka, min "nya" täckkjol (dvs ärvde just min kompis gamla) och två par vantar och knallade iväg.
Det gick ändå förvånansvärt bra, men efter fem kilometer var jag glad att få komma in i stugvärmen igen. Tog in lite ved samtidigt, bara i fall att.
Vinden viner runt knuten. Stormen Malik har kommit till Uppland.
Än så länge har vi i alla fall el. Annars får jag väl flytta till vardagsrummet, sätta eld i öppna spisen, klä mig varmt och ligga på soffan under många varma täcken.
Får ladda mobilen och en power bank också och ta fram ljus, ficklampor och extrabatterier.
Jag får nog laga dagens mat redan nu och äta den kall i värsta fall. Kokar vatten också och har det i termoskanna så att jag får varmt te om jag blir sugen på det.
Ett strömavbrott kan ju till och med vara mysigt - men bara under ett par timmar!!!
Nu har jag blivit riktigt duktigt med periodisk fasta. Fick tipset från en forskningsstudie som jag är med på.
Jag låter magen vila 12-16 timmar. Äter inte sent på kvällen och inte väldigt tidigt på morgonen. "Fastan" passar mig utmärkt. Jag behöver bara tänka på det, men är aldrig hungrig.
Hälsoeffekter:
Minskad risk för diabetes typ 2, högt kolesterol, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar.
Viktminskning, om man har kraftig övervikt.
Tidigt i morse skulle jag köra min man till sjukhuset för provtagning och röntgen igen.
Jag hade sovit gott och inte hört stormen Malik vina runt husknutarna.
Vilken syn det var, när vi öppnade dörren! Det vill säga man såg inte så mycket mer än kraftig vind med snö (Ja, den syntes verkligen!), nedfallna grenar, soptunnor, spadar och pulkor som låg lite här och där och snön som var kvar på marken, var packad i stenhårda små högar.
Jag fick skrapa bilen en bra stund (patienten satt inne i värmen under tiden 😂) och körde sedan till stan utan att möta en endaste bil. Såg några i fjärran.
Snöröjningen var på gång och på hemvägen var det redan sandat. Jag skottade snö, när jag kom hem, men håller mig nog inomhus idag.
I somras köpte jag ett Magiskt örtte för trollska stunder i Kiruna. Det innehåller bl.a malva, blåklint, mynta och mjölkört och smakar himmelskt. Det brukar bli en kopp, när jag har något speciellt gott till.
Jag fick leverans av macarons från Lausanne idag och kan det vara något som smakar godare till det här teet?
Samtidigt kom också Marie Claire Idées från Divonne-les-Bains, så nu har hag också kvällsläsning (Det är ett decembernummer, men julförberedelserna börjar om 10 månader igen...). Kvällsmys!
Idag var jag på dop i Finska kyrkan som ligger mitt emot Kungliga slottet och bredvid Storkyrkan i Stockholm.
På medeltiden bodde det 50 % svenskar, 25% finländare och 25 % tyskar i Gamla stan. Tyska kyrkan finns också alldeles i närheten.
Finska församlingen fanns redan på 1500-talet, men flyttade sin verksamhet till denna byggnad vid Slottsbacken år 1725.
Lille A döptes omgiven av sina familjemedlemmar och sin gudmor. Över hälften av de inbjudna gästerna följde ceremonin via en länk, däribland A:s gammelmorfar, 90 år.
Prästen vände sig flera gånger mot dem, berättade om kyrkans historia och förklarade på finska, vad som pågick under dopakten.
Gammelmorfars dopskål och gammelfarmors lilla duk med Brysselspets fanns på altaren. A:s dopängel hänger i trädet bland de andra nydöpta barnens änglar.
Lille A skötte sig perfekt- som alltid och somnade till slut. Han bjöd på fika i en sal i "källaren".
Äntligen, efter en hel vecka, fick min man åka hem från sjukhuset.
Vi körde via apoteket och hämtade fyra olika läkemedel och när vi kom hem ringde hans läkare och sa att han hade skrivit två till. Alltså fick jag köra till apoteket igen.
Nu tog en veckas oro och halvt sömnlösa nätter ut sin rätt: Jag är helt slut.
Ska vila en stund och sen börja med förberedelserna inför morgondagens stora händelse: Lille A:s dop.
I väntan på att höra något från sjukhuset har jag städat och skött om blommorna.
Min man opererades i förmiddags. Jag hörde inget från sjukhuset på åtta timmar.
Till slut ringde jag till en sjuksköterska på hans avdelning. Han hade då inte kommit tillbaka från uppvaket.
Nu, äntligen, två timmar senare, meddelade han själv att han var tillbaka på avdelningen och att operationen hade gått bra. Nu skulle han sova.
Familjemedlemmar, vänner, mina kollegor och våra grannar har skickat sms och ringt och undrat hur det går för honom.
Jag är väldigt tacksam för stödet. Det var inte roligt att gå fem dagar i ovisshet. Nu kommer jag också att sova gott.
Tur att hag hade några söta amaryllisar att pyssla med. De vita, som heter Denver är mina favoriter. De är fina i mammas gamla Arabia-vas och matchar t.o.m med tapeten.
Min man ligger på sjukhus och väntar på gallstensoperation. Imorse hade han plats nummer tre i kön. Sen fick alla akuta fall gå förbi kön (förstås) och kirurgen hade så mycket att göra hela dagen att operationen sköts till imorgon.
Stackarn har varit utan mat i ett helt dygn. Annars verkar han må bra. Läser och jobbar lite. Och väntar.
Jag har promenerat halva dan. Först med en kompis vid Mälaren och sen med församlingens Lunken-grupp. Nio kilometer blev det sammanlagt.
Solig dag med ett par minusgrader.
Min man har legat tre dagar på sjukhuset. Imorgon är det dags för en gallstensoperation.
Jag var där, utanför dörren till avdelningen, igår och idag och lämnade böcker, dator och jobbgrejor till en blek man med dropp.
Jag blir nästan sjuk, när jag är på besök på sjukhuset. För mig är det obehagligt. Kanske för att jag aldrig har legat på sjukhus, förutom när jag födde barn.
Hoppas att operationen går bra och att han får åka hem senast på onsdagen.
Nu är vi på hugget igen!
Ikväll satt mina kollegor och jag och sökte bidrag till en kulturresa.
Det fina programmet är redan klart. Nu skulle vi bara formulera en ansökan. En var sekreterare och vi andra hjälptes åt att hitta de rätta motiveringarna.
Det tog fyra timmar, men blev riktigt bra. Nu håller vi tummarna! Besked om sex veckor.
Några dagars vinter igen förra veckan och i helgen. Snötäcke i trädgården och i skogen. Vitt och ljust.
Och, vips så är den borta igen. Det finns bara lite snöhögar och is kvar. Termometern visar +4*. Väldigt trevligt promenadväder, så jag ska inte klaga.
Min man hade ont i magen och besökte akuten för en månad sen. Prover, men inga åtgärder. Troligen gallsten.
I torsdags började eländet igen och igår åkte han till akuten. Nu undersöktes magen noggrannt: prover, ultraljud, röntgen. Det var gallstenar!
Han blev inlagd och väntar nu på svar, om det blir operation imorgon eller om några veckor. Antar att det är jättekö till operationer, när en del av personalen är sjuka.
Hoppas, hoppas!
Jag har hämtat hans bil från sjukhuset, lämnat necessären till honom, tränat, gått två rundor i det fina vädret, läst och städat. Det blev inget kalas idag eftersom födelsedagsbarnet fick feber i natt.
Vilken överraskning! En liten påse vinteräpplen, som jag fick av en kompis i november, hade blivit kvar i kylskåpet i garaget. Jag trodde att vi hade ätit upp alla i julas.
Jag pressade dem till juice tillsammans med morötter, ingefära och citron. Underbart gott - och nyttigt! Mestadels ekologiskt också.
Idag har jag rensat och torkat i alla badrumsskåp. En hel påse med tomma förpackningar ska slängas. Allt står på sina platser på hyllor och i korgar.
En timmes jobb och vilken skillnad det blev!
Tvättmaskinen går och jag har hunnit snygga till i vardagsrummet också. Om jag har ork kvar efter middagen, så fortsätter jag med leksakerna i övervåningen.
Jag brukar få tulpaner på tulpanens dag, 15/1, men det blev inga i år-förrän idag, en vecka för sent.
Jag klagar inte, bättre sent än aldrig. De är så fina i Aalto-vasen på soffbordet.
Från att jag knappt har sett en sidensvans i hela mitt liv till att en hel flock invaderar buskar och träd, är verkligen underligt.
En gång förra vinter hade vi dem i pilen i trädgården, idag såg jag tiotals i nyponbuskarna längs min promenadväg.
Vackra fåglar, men skygga. Flyttade på sig hela tiden, när jag försökte ta kort på dem.
Jag har haft två städprojekt i dag: Frysen nere samt spelen och leksakerna i övervåningen.
I frysen låg alla livsmedel huller om buller. Nu finns brödet, köttet, glassen och bären för sig. Det kommer att bli så mycket lättare att hitta det som ska tillagas och dörren behöver inte vara öppen i flera minuter.
I övervåningen verkar jag aldrig bli klar... Nu har jag gått igenom alla spelens innehåll. (Jag menar förstås icke-digitala.) Finns allt på plats i kartongerna? Ska något kastas eller ges bort? Sortering pågår. Ett skåp ska bli invigt bara för spel.
Leksakerna låg utspridda på golvet efter gårdagens lek. Fast många av dem är urgamla, är de jättepopulära. Måste hitta något system för de också.
Vid halv fem ökade trafiken på stora vägen och jag bestämde att min arbetsdag också är slut. Nu blir der läsning och fredagsmys.
Idag har det varit en skön vårlig dag med solsken.
Jag gick en promenad och trots mycket snö hittade jag nedfallna grenar, som jag plockade med mig. Efter några dagar kan jag ha dem som bränsle i öppna spisen.
Min vänliga stegmätare meddelade att jag har lyckats nå mitt mål 25 dagar i rad! Trevligt. Borde nästan fira detta. 😂
Mina gamla jobbarkompisar, två gulliga systrar har öppnat ett lunchcafé fem kilometer från oss.
Det var andra gången jag var där idag. Det verkar vara många som fikar, äter lunch och hämtar kaffebröd från caféet.
I veckan gjorde de reklam för bl.a Skagensemlor. Det lät gott! Vi åkte dit och köpte allt möjligt gott fredagsmys till ikväll.
Lilla stadsbon var så glad, när hon såg snön imorse.
"Snöänglar", sa hon direkt. Efter frukosten fick vi ta på oss varma kläder och hämta pulkan.
Ut i blåsten och leta efter orörd snö. Det var lätt. Det var inte många, som hade lockats av snömängderna.
Hon var riktigt nöjd och gjorde snöänglar lite här och var.
Under åtta dagar var snön borta och det kändes som att våren var här med solsken och flera plusgrader.
I natt snöade det igen - och blåste enormt mycket!
Fick gräva fram bilen ur en snöhög. Det var -3* hela dagen, men blåsten gjorde att det kändes kallare.
