Det känns lite hopplöst med allt jobb och planering jag gör. Varje gång när jag tror att allt är klart, inträffar nåt strul.
Boken skulle vara klar, men det saknas fortfarande en bild till pärmen. Jag kan inte påverka det. Det är bara att vänta.
Till jubileumsmiddagen saknas en del tallrikar och kaffekoppar.
Programmet är inte helt klart. Väntar på svar från kören och festtalaren.
Vi är många som hjälps åt, men jag är den första som får veta, när något blir galet.
Men, men, skam den som ger sig. Nya tag imorgon. Det är inte panik än.
Jag jobbade med mitt hela dagen, min man med sitt. Klockan tre traskade vi till gymmet.
När vi gick hemåt vid fyratiden, började solen gå ned. Dagen är nu två timmar längre än vid vintersolståndet 21/12, cirka sex veckor sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar