Biokväll

Vårt Alla hjärtansdagsfirande började, när jag kom från jobbet. 

Vi åkte till stan och såg filmen A man called Otto. Tårar från början till slut.

Jag minns inte att jag grät, när jag såg det svenska originalet, En man som heter Ove år 2016. Kanske för att jag hade läst boken några år innan?

Filmen var alltså sevärd, men sorglig. Inte onödigt lik originalet, så den var spännande att se. Det enda svenska var väl namnet Otto Anderson - och semlorna.