Dopduk

I min ägo har jag nuförtiden arvegods, handbroderade "näsdukar" från Bryssel, Tyskland och Schweiz. De är från 70-80-talet.

Släktens små som döps, har alltid en egen dopduk med sig i kyrkan.

Den som jag tog fram idag är troligen den  tolfte. Duken ska jag överlämna till lilla V på fredagen.

Fin tradition, tycker jag.