Jag har vetat det förr men det är så solklart för mig nu, när en liten familjemedlems liv har svävat i fara.
Nu vet jag vilka som stöttar mig och oss även i motgångar. De kan räkna med mitt fortsatta stöd så länge jag lever.
Några i släkten och vänkretsen tänker jag inte längre ödsla någon tid och energi på. (Skönt för oss att det visade sig bara vara några enstaka personer...)
Babyn är frisk igen och vi är så glada och lyckliga över det. Jag känner stor tacksamhet för all konkret hjälp och allt stöd vi har fått under dessa fasanfulla veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar