Ojämn kamp mot mördarsniglar

För ett par år sedan hade vi inte sett en enda mördarsnigel.

Nu har vi fått göra bekantskap med dem - varje kväll. De blir fler och fler för varje år.

Vi har dem t.o.m på den stora altanen. De snabba rackare klättrar upp i krukorna med blixtens hastighet.

På kvällarna tar vi en runda i trädgården och plockar upp alla vi ser. (Säkert bara en tiondedel.) De åker in i plastpåsen och sedan i Brännbart på återvinningscentralen.

Endast en av oss är entusiastisk; Den minsta ropar: "Lördagssnigel", varje gång när han ser en och plockar den vant i den medhavda påsen.