Vi var 15-20 som målade under tystnad- och utan krav på att prestera. Ingen behövde presentera sig själv, ingen tittade på vad nån annan målade, endast lärarens röst hördes- nånstans i bakgrunden.
Det blev timmar i mindfulness, ungefär som i keramikverkstan, när jag jobbar ensam.
Jag bestämde inte vad jag skulle måla, det bara blev. Först "konstiga" träd. Såna brukar jag aldrig måla. Det var inte ens "mina färger". Ena stunden kände jag mig ledsen, sekunden efter stark, sen glad. Det var en märklig upplevelse.
Hade ingen koll på klockan. När jag började känna mig jättetrött och helt utpumpad, hade jag målat tre och en halv timme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar