Sorgliga nyheter

Jag har känt en gammal dam, Annemarie och hennes man, Paul i Schweiz sedan jag var arton. Vi håller ständigt kontakt, men ses inte jätteofta, senast var det för tre år sedan.

Jag skulle åka till hennes 90-årsfirande i våras, men pandemin satte stopp för planerna.

Jag skickade foton till henne i augusti och har väntat på svar. (Det kommer alltid!)

Det dröjde lite den här gången av förståeliga skäl: Hon hade brutit benet och legat på sjukhuset i två veckor.
Nu var hon på rehab och mådde bättre, men längtade efter sällskap.

Jag blev ledsen och ringde till min väninna, som också känner henne. Hon ska också försöka muntra upp Annemarie.

You are my best friend on the Earth, stod det i slutet av min gamla väns brev.

Måtte denna Corona snabbt gå över, jag vill till Schweiz. Det skrev jag i mitt kort, som jag skickade till henne  i kväll.