Min gamla keramikfröken blev en vän för livet.
Nu är hon på ett äldreboende och jag har träffat henne bara en gång under coronatiden, i december, när hon fyllde 90 år och hade utomhuskalas.
Jag tyckte alltid att jag varvade ned bara efter en kort stund, när jag kom till verkstan. Det är otroligt lugnande att knåda lera eller dreja.
Förra veckan läste jag i SvD:s Perfect Guide artikeln Nu vill alla dreja. Keramik är trendigt!
Jag verkar vara före min tid. 🤣
Fast nu har jag gått vidare och slöjdar i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar