Tack, fullmånen!

Jag vaknade klockan 00.30 i natt och trodde ett tag att det var morgon.

Det var fullständigt omöjligt att somna om. Orsaken lyste genom sovrumsfönstret: Nästan-fullmånen! Tack för den här sömnlösa natten.....

Minns att jag var lika känslig för fullmånen som barn också.

Min man brukar inte reagera på samma sätt som jag, men nu var han också uppe och skuttade.

Jag läste tidningar och böcker i flera timmar, men lyckades somna först halv fyra. Så jobbigt!

Fyra timmar senare stod barnen vid sängen och ville ha frukost!

Nu blir det en tidig kväll.