Lediga fredagar

Under hösten har jag varit ledig på fredagarna.

Tolv fredagar redan bakom mig; dags för en liten utvärdering. (Mumsar på "tapas", små bakelser från Güntherska och dricker te samtidigt.)

Jag hade tänkt mig kreativa dagar utan stress, gullande med lilla E och lång-week end-resor.

Så här blev det:

Kreativa fredagar, 6 dagar

Gullande  med lilla E, 1 dag (ingår i föregående, annars gullade vi på lördagar eller söndagar)

Resor, 6 dagar

Släktbesök i Värmland,
bröllop i Mellersta Finland,
bokmässa i Göteborg,
Fuengirola i Spanien,
bokmässa i Helsingfors och
i farmors fotspår i New York.

Vad jag är mest nöjd med:

Första fredagen som volontär i Kungsan i Stockholm (Finland 100 år),
fikat på Fågelsången och långpromenaden med lilla E,
konst work shopen i förskolan och
alla fantastiska resorna, då jag har varit så avslappnad att jag knappt kommit ihåg att jag har ett arbete att gå till....

Det vill säga: jag har varit nöjd med allt och ångrar inte en sekund att jag har tjänat 20 % mindre. (Ifs hade en jag sidoinkomst som täckte en del av bortfallet.)

Way to go?

Jag måste intensivt tänka på om jag ska söka partiell tjänstledighet till våren också. Arbetsgivaren är förstående, men det är också en ekonomisk fråga.

Det har varit underbart att halva arbetsveckan har varit klar på tisdagseftermiddagen, för att inte tala om torsdagar. Har aldrig velat önska mina kollegor "Trevlig helg" på torsdagar, när jag slutar. Det känns för taskigt.

De senaste tre dagarna har jag mest städat. Låter tråkigt, men kan också vara kreativt. Desutom är det härligt att få se resultatet ganska omgående.

Jag städade sovrummet och tvättstugan. Flera kassar lakan och handdukar är på väg till vår tiggerska. Annat jag "hittade" ska till Erikshjälpen. Det blev fin ordning på det mesta.

Jag har tvättat och strykt. Gjort matlådor för hela veckan. Skrivit på "boken" om min morfar, löst korsord, läst tidningar och broderat. Oj, börjar låta pensionärsmässigt....

Igår gick jag en långpromenad med lilla E och idag var jag på konstmuseet.

Det räcker för mig. Det behöver inte vara märkvärdigare än så. (Speciellt inte efter New Yorks resan med några dagars jet lag och intensiv förkylning.)