Mitt första köp var en badrumshylla och det andra en barnstol. Sedan dess har det blivit hundratals andra stora och små prylar.
Vi bor tre kilometer från närmaste IKEA så det är lätt att ta en promenad dit- och sedan ångra det bittert när man hittar något som man får kånka hem...
Igår när jag städade i bokhyllan, hittade jag ett brev från den tyske vännen. Han hade lagt en IKEA-broschyr i kuvertet. Inget ovanligt, det hände ofta.
Han bodde också nära IKEA (Burgwedel), hade samma födelsedag som det varuhuset och fick varje år en personlig inbjudan till kalas.
En gång vann han en tävling och fick sova på IKEA, han åt frukost där flera gånger i veckan, när han blev pensionär, firade både Knut och midsommar i sitt andra "hem".
När jag läste brevet, tänkte jag på Ingvar Kamprad, detta otroliga geni. Mindes att han hade fyllt 90 och undrade hur länge han skulle orka jobba. Han borde få en statsbegravning den dagen när han går bort; så mycket som han har gjort för Sverige-bilden i världen.
Nämnde det här för min man som rensade i bokhyllan i samma rum och han kunde bara hålla med.
En timme senare läste han de sorgliga nyheterna på nätet: Ingvar Kamprad hade dött!
Rysningar!!!
Efter jobbet åkte jag till IKEA. Flaggan på halv stång och kondoleansboken fylld av vackra ord.
Vila i frid, Ingvar Kamprad.
Min tyske vän blir glad för att äntligen få träffa dig personligen där uppe i himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar