Vi deltog i en guidad vandring i Linnéträdgården och fast jag har gjort det många gånger lärde jag mig nya saker igen.
Carl von Linné valdes -endast 23 år gammal- till föreståndare för trädgården 1730. Hans trädgårdsföreläsningar kunde locka 200-400 studenter! Blomstervandringarna, Herbationes Upsaliensis avslutades alltid med "Vivat Linnaeus!", vilket retade professorerna i staden enormt.
Nu började hans klassificeringssystem, sexualsystemet växa fram. Divisio Methodi Nostra hade 24 klasser. Den byggde på antalet ståndare och deras placering i förhållande till varandra och till pistillerna. Växterna i trädgården är ordnade enligt det systemet fortfarande.
Deus creavit, Linnaeus disposuit. (Gud skapade, Linné ordnade.)
Linné döpte ju många växter och det gällde att vara vän med honom. Ovännen Buffon fick ge namnet till paddan (Bufo Bufo), men namnet rudbeckia kommer från Olof Rudbeck som Linné beundrade.
Nyheter för mig var:
I sjödammen lever den fridlysta vattensalamandern, som annars finns endast i Gränby i Uppsala.
Kardon, en släkting till kronärtskockan som inte hinner blomma i våra breddgrader, blommade i år till trädgårdsmästarens stora glädje. Stjälken och roten är ätbara och tydligen delikatesser.
Enligt Linnés egna anteckningar upptäckte och utarbetade han blomsteruret 1748. Det bygger på företeelsen att det finns växter som öppnar eller stänger sina blommor vid bestämda tider på dygnet. Fyrtiotre växter har Linné fört samman under rubriken Horologium Florae, blomsterur, uppställda i tidsordning från kl. 3 på morgonen till kl. 20 på kvällen. Den tid då blommorna slår ut respektive slår ihop anger han i intervall om hela och halva timmar.
Flikrabarbern är en medicinalväxt som man inte ska använda i pajer; den har laxerande effekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar