Mina gudbarn

För länge sedan fick jag fyra gudbarn, inte samtidigt förstås utan inom sex år, ett barn i taget.

Jag var 19, när den ljuvliga lilla S föddes.

Jag hade redan börjat öva med hennes storebror, som föddes två år tidigare. Nu kände jag mig som ett proffs: bytte blöjor, sjöng, läste böcker, matade, gick ut med vagnen.

Efter bara några veckor passade jag de två ett par helger varje månad.

Lilla S var en bestämd fröken, som inte accepterade alla, men hon tydde sig alltid till mig. T. ex hennes morfar, som var väldigt barnkär, hade svårt att ta det. (De fick bra kontakt senare...)

Jag lekte mamma, pappa, barn (det fanns en pojkvän med i bilden också) med riktiga dockor. Båda två var lätta att öva mammarollen med. Vi besökte släktingar, lekparker och gick senare på cirkus och barnteater. Varje kväll stupade jag lika tidigt i säng som de två.

Tre år senare fick min barndomsvän från mellanstadietiden en son, D. Jag fick stora äran att bli gudmor igen.

D:s mamma var ensamstående och vi löste bebisproblem tillsammans, "erfaren mamma" som jag var.

Samma år flyttade jag till en annan stad för att studera, men vi träffades så ofta vi kunde. Lille D var en busig gullunge med mycket energi och upptäckarlust.

Ett år senare fick en utav mina äldsta barndomsvänner en härlig dotter, A. Hon var den sötaste flickan man kunde tänka sig, en riktig prinsessa.

Jag bodde långt borta, men träffade även henne så mycket jag kunde. Hon var en glad och mild liten dam. Jag minns inte ens att hon någon gång hade gråtit eller bråkat.

Två år senare föddes ytterligare ett gudbarn, lilla H i Tyskland. Hennes familj hade väldigt liten släkt och därmed blev jag en extra viktig person i H:s liv.

Hon var en kavat liten sötnos.

Vi träffades en gång (i bästa fall två gånger) om året och hade jättekul tillsammans; badade, besökte "riddarslott", hade OS och gjorde utflykter. Jag sydde (jag kan knappt sy) olika rollkläder åt henne och min dotter (alltid lika) och de kunde leka dop, prinsessor, riddare osv, när vi sågs.

Jag är så tacksam för dessa ungdomar, som jag har väldigt  hjärtlig kontakt med.

Jag har fått följa deras liv från bebis till vuxen och fått vara en nära vuxen i deras liv.

Jag är så stolt över dem! Fast vi bor i olika länder (Sverige, Finland, Tyskland, USA) så har de fortfarande en stor plats i mitt hjärta och jag tänker ofta på dem.

De är verkligen en gudsgåva för mig!

💗💙💗💗