Det är stor åldersskillnad mellan oss, men det har aldrig spelat nån roll. Hon är en underbar vän.
Hon gick i pension för många år sedan och jag hade redan bytt arbetsplats innan dess, men vi träffas fortfarande.
Hon och hennes man är bjudna hit på julkaffe och på Valborg och ibland vid andra tillfällen också och vi äter middag hos dem på vårvintern varje år.
I kväll var det dags för den årliga middagen.
Det är aldrig vilka middagar som helst, utan minst tre rätters, som ikväll: champagne och sncks, tre sorters svensk tapas, ugnsbakad oxfilé med rotfrukter med utsökta egenimporterade viner samt pannakotta till efterrätt. Otroligt gott!
Tiden går alltid för fort, fem timmar bara försvann och det var nästan sju mil hem. Vi körde genom snöiga och mörka Uppland nästan ensamma med vackra minnen och nostalgiska tankar i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar