Grit behövdes

Förra veckan lyssnade jag på Torkel Klingbergs föreläsning Hjärna, gener och jävlar anamma. Har också läst hans bok med samma namn.

Han pratade bl.a om grit. Lånar hans ord:

"Grit är ett begrepp som myntats av den amerikanska psykologen Angela Duckworth. På svenska kan det översättas till “gry” (som i “det är gott gry i grabben”), driv, karaktärsstyrka eller jävlar anamma.

– Kort sammanfattat handlar det om en förmåga att hålla fast vid långsiktiga mål, och att inte ge upp vid motgångar."

I dag var jag på keramikkursen. Jag har gått där i 4 ½ år. Min lärare har försökt lära mig att dreja flera gånger under dessa år. Jag bestämde tydligen för länge sedan att jag inte kan, fast jag egentligen vill. 

Alltså har jag använt andra tekniker och beundrat dem som kan dreja.

Jävlar anamma har jag i mig i vanliga fall och idag bestämde jag bara: Nu eller aldrig!

Jag drejade i flera timmar! Det gick! Det blev t.o.m ganska fina saker. 

Nu är sur på mig själv att jag har inbillat mig att jag inte kan. Men mest är jag överlycklig!

Tolv små drejade föremål som jag är stolt över.