Jag grät hela kvällen och tänkte samtidigt på honom med stor tacksamhet.
Han var en av de vänligaste människorna som jag har känt och var samtidigt också lugn och humoristisk med fötterna på jorden.
Vi hade ett eget rum i källaren i danska mormors och morfars stora hus vid fjorden. Vi kände oss alltid välkomna dit.
Rosorna i trädgården var underbara och vi skulle absolut ta av dem, när vi skulle till mormors grav.
Barnen fiskade krabbor från bryggan varje gång vi var där. Morfar hade alla grejorna i beredskap.
Morfar jobbade på KFUM:s Genbrug (loppis) tills han blev närmare 90 år.
Varje gång vi kom, hämtade han wienerbröd med choklad i mitten från bageriet till frukost. Vilket himmelrike för barn!
Jag minns hans berättelser om andra världskriget och motståndsrörelsen, om en engelsk fallskärm som blev en dopklänning, om vapengömman, ljussignalerna till lågt flygande plan, radiosändningarna och allt möjligt annat spännande.
Mormors och morfars guldbröllop var bland de finaste festerna jag någonsin har varit på. På danskt vis började festen med "morgenmad i haven" och fortsatte till sena natten. Flera hundra personer var där och vi två tjejer var som prinsessor på bal.
Min man friade till mig vid rosenbusken vid fjorden nära deras hus. Han visste att stället var viktigt för mig.
Allt det här och mycket därtill snurrar runt i mitt huvud. I morse åkte jag till Fågelsången och beställde en wienerbröd och grät ett skvätt till.
Må han vila i frid, vår danske morfar Leif.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar