Min gamla dagmamma somnade in ikväll. Jag satt på bussen och skulle till slöjdkursen, när jag fick beskedet.
Hennes döttrar, mina vänner har hållit mig informerad hela tiden under de senaste fem dagarna. Det var väntat och de vakade vid hennes säng dygnet runt.
Jag hann säga Hej då i söndags.Vi har haft bra kontakt i alla år. Varit och hälsat på, hon har varit här (trots den långa resan) och jag har skickat henne kort och texter om barndomsminnen och intervjuat henne om sånt jag inte riktigt kom ihåg.
Jag gjorde en konstig grej på väg till slöjden. Hoppade av bussen och skyndade mig till en vän, en annan gammal dam på ett äldreboende i närheten.
Det var som att försäkra om att hon lever och mår bra. (Det gjorde hon och blev jätteglad att jag kom, fast jag var där bara tio minuter.)
Det känns så sorgligt att R är borta.
Vila i frid, kära R.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar