Hon gick bort för tre år sen men hon finns bland oss hela tiden. När jag sätter mig i växthuset och äter frukost har jag "hennes kudde" bakom ryggen och "hennes rosentäcke" på axlarna och så är det lite varstans i huset..
Hon sydde och stickade sin sista tid även för den kommande generationen. Så nu när nya bebisen har kommit, har han en kofta och ett litet gulligt lapptäcke med nallar och rosor som väntar.
Själv vill jag så gärna kunna men får fuska lite för att det ska bli fint. T.ex så här:
Jag köpte en broderad kaninkudde på loppis. Den skulle jag aldrig kunna använda som den är.
Jag sprätte upp kudden, kastade innekudden, klippte ut broderiet på ena sidan och tvättade det ordentligt. Friserade kaninernas ansikten och tassar (lång lugg) och sydde en ny fräsch kudde. Den är riktigt retro (från 50-talet) och passar perfekt i lilla A:s nya lekhörna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar