De senaste dagarna har jag blickat framåt, planerat och analyserat.
Vad önskar jag mig av 2022?
Det har jag ganska klart för mig. Corona kan så klart påverka planerna något.
Men några nyheter gör att jag känner mig alldeles slut. Jag vill inte att de ska hända, men jag har ingen talan, ingen möjlighet att påverka.
I eftermiddags var lilla L och jag uppe i övervåningen och lekte med dockskåpet.
Föräldradockorna har firat en häftig jul med sina tio barn och den äldre generationen, bland sina tre julgranar, musikinstrument och snögubbar. Mamman och pappan ligger nu raklånga på vardagsrumsgolvet.
Precis så känns det för mig, inte p.g.a julen, utan p.g.a de yttre omständigheterna.
Jag kan inte göra något, jag kan inte hjälpa till, bara hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar