I snart fem år har jag gått på keramikkurs. En dag körde jag på en gata där jag aldrig kör annars och såg skylten om kursen. När jag kom hem, anmälde jag mig direkt. Det var som om knådandet av lera fattades i mitt liv.
Ibland går jag där varje vecka, ibland ett par gång i månaden. Det är som att gå på terapi. Lugnt, tyst och rogivande.
Mest har jag gjort trädgårdskeramik, krukor, fat, plattor och lejonansikten.
Om jag inte är nöjd med glasyren eller något annat, säljer jag sakerna för 1-20 kronor och skänker pengarna till Operation Smile.
Jag tror att jag har blivit mer noggrann det senaste året. Resultatet har blivit bättre och jag har till och med lyckats dreja några fina saker.
Retrorummets lilla monsterafat tycket jag jättemycket om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar