Jag var beredd att åka till sjukhuset klockan tolv, som det var bestämt. Då meddelade min man att det har stött på komplikationer. Han skulle ringa senare.
Den som väntar på nåt gott....
En timme senare ringde han. Han skulle inte få åka hem. Så här har det varit hela tiden under de senaste två veckorna. Självklart är det ju bra att de inte skickar hem en patient, som inte är färdigt behandlad, men denna väntan och ovisshet!
Väntetiden blir inte speciellt effektiv. Jag bestämde mig att ta en promenad nummer två. Behövde den också för min egen oros skull.
Himlen var väldigt speciell. Tittade man mot öster, så fanns det två olika blå färger med en rak linje i mitten. I väster, där solen sakteligen började dala, fanns massor av Altocumulus- moln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar