Jag har en barndomsvän som jag har känt sen hon var ett och jag var fem. Hennes mamma var min dagmamma.
Hon är bland de mest företagsamma jag känner. Hon hade länge en dröm om att hon skulle lära sig spanska, flytta till Spanien och starta en verksamhet där.
Och det gjorde hon. Gick på språkkurser bl.a i Malaga och när hon tyckte att hon kunde tillräckligt mycket, flyttade hon till Costa del Sol. Hon skaffade en underbar lägenhet och hyrde en lokal.
Salongen blev snabbt populär bland nordborna, både permanentboende och turister. Hon jobbade mycket, men levde sin dröm.
Vi var hos henne en långhelg en eller två gånger varje år. November var "bästa" månaden. Då tog hon ledigt och vi gjorde en massa roliga utflykter och åt på mysiga restauranger. (Aldrig på hennes bekostnad så klart)
Sen kom corona och spanska restriktioner. Hon hade bara utgifter, inga inkomster längre. Det gick ett halvt år, sen beslutade hon att flytta tillbaka.
Hon fick två deltidsjobb direkt -och en gullig liten hyreslägenhet. (Hur sannolikt är det i Helsingfors?) Nu, drygt ett år senare öppnar hon en egen salong. Hon var så glad, när hon ringde i morse.
Rörmokaren skulle göra det sista idag och sen var det bara lite finlir kvar, tavlor, blommor, mattor osv. Nästa vecka kan hon starta. (Jobbar också kvar på den ena salongen i början.)
Det kallar jag för finsk sisu! Längtar efter att få besöka hennes nya salong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar